Benchmarking i Skaraborg

Benchmarking i Skaraborg, Sverige

Det här är den första gången jag skriver min blogg på svenska. Jag var just i Sverige, och jag vill att alla de härliga, snälla och trevliga människor som jag mötte, förstår vad jag berättar om min resa. Det är faktiskt intressant att även om man bara tillbringar ett par dagar i Sverige, börjar man redan tänka på svenska också... Så, jag tycker att nu, ganska snabbt efter resan där jag endast använde det svenska språket, är det också lättast för mig att skriva på svenska. Men jag lovar att i framtiden ska jag även presentera Villa Rauhala och berätta om mitt liv, mitt hus, min gård och mina projekt på svenska, så att det också i fortsättningen skulle vara nånting här för mina svenskspråkiga läsare!

Det är långt till grannen

Min resa var en del av Leader-föreningarnas EU-projekt. Här i Ilmola, min lilla hemkommun, har vi Leader Liiveri, och där i Skaraborg, finns Leader Östra Skaraborg. De finska Leader-arbetarna tog hand om mina resor, och de svenska Leader-arbetarna tog hand om programmet. Jag är väldigt tacksam åt båda. Det enda jag behövde göra själv, var att boka hotellet och hyrbilen. Och att resa och njuta, förstås!

Min resa började tidigt på måndagsmorgon den 6 maj. Jag vaknade klockan 5.45 (finsk tid) och åkte bil till Seinäjoki. Sedan åkte jag två olika tåg till Helsinki-Vanda flygplats. Flyget var lite försenat, så jag hade nästan tre timmar att slösa på flygplatsen… Jag kunde inte precis njuta av det eftersom den senaste gången jag har flugit var år 2012... och jag är rädd för att flyga. Det är bara hemskt där uppe. Om du kör bil, kan du bestämma farten själv, du kan bromsa, vända ratten… du kan alltså påverka saker ganska mycket. Men när du är i luften, kan du inte göra nåt alls. Om flygplanet faller, så - så gör det och allt är förbi…

Det är bra att observera livet från ett annat perspektiv då och då...

Jag överlevde. Och när jag anlände till Arlanda, var jag superglad och lättad. Jag hade två tågresor kvar, och sedan kom jag fram till Skövde station. Därifrån behövde jag ännu ta en buss till hotellet. Jag hade valt ett hotell 4 kilometer från Skövde centrum. Karstorp säteri verkade vara så historisk, vacker och mysig på Grund av bilder på nätet. Och detta var det i verkligheten också. Hotellet och konferenscentret består av tre vackra byggnader, och i mitten står många, gamla, JÄTTEstrora träd. Och träd var ju den första saken som jag märkte i Sverige. Vart än du tittar, kan du se verkligen stora och gamla träd. Vi har också skogar och träd i Finland, men inte så gamla, tycker jag... Bilden från hotellets gård visar några. Stroleken kan kanske inte märkas så bra här, men när du jämför träd med trädgårdsmöbler, får du en aning kanske…

 

Karstorp hotell

Jag trivdes i hotellet jättebra. När man är ensamstående mamma som äger en stor villa och en gård, är det väldigt trevligt att bo 5 dagar i ett ställe där man inte behöver diska, städa, kilppa gräs eller laga mat själv… Och man kan bara ta hand om sig själv.

Jag var på hotellet ungefär klolckan 17 (svensk tid), alltså resan med all väntande hade tagit nästan 13 timmar! Det var en lång väg, om man tänker på att Sverige och Skaraborg ligger inte SÅ långt borta från Finland och mitt hem… Men, en lång resa dit och tillbaka var absolut värt besväret. Jag var ändå så trött på måndagskvällen att jag bara dushcade och började sova. Strax efter jag hade först ringt till en bensinstation och försökt att övertyga personalen där, att jag är helt okej och de vågar hyra ut en bil för mig… Allt ordnade sig, och till slut hade jag en så fin hyrbil att jag nästan inte vågade köra den...

I love Hjo

På tisdag körde jag till Hjo. Jag har tidigare varit i Sverige många gånger, men bara i Stockholm, Umeå och några orter i Lappland. Aldrig i Skaraborg område. Jag hade alltså inte sett Vättern tidigare, och inte heller varit i Hjo. Och vilken härlig, söt, vacker och fin stad den var! Historia (som jag lärde mig bättre först på torsdag då jag kom till Hjo igen), gamla och stora trävillor, hamnen, torget… och stora träd igen. Jag nästan blev galen. Kär blev jag i alla fall.

Hjos berömda badhytter - och
en av de enorma träden i stan

Först gick jag till en butik som heter Made for Hjo. Ägaren Malin hade byggt sitt hus och använt i projektet arbetare och material endast från Hjo. Hon hade börjat tänka på hur fint det skulle vara om det fanns en plats där alla hjoborna kunde sälja sina produkter och presentera sina kunskaper. Samtidigt kunde ett sånt ställe erbjuda inkomster och "en röst" åt de lokala hantverkare, samt öka en känsla av samhörighet och gemenskap i staden. Vilken fin idé, och vilka fina hantverkare det finns i Hjo - så många talanger! Och nu har de alla en möjlighet att bli sett och hört hos Malin! I love it, and I love Hjo. Jag fick också följa med och hjälpa Malin med att stajla ett hotellrum. Det var roligt!

Efter lunch med Leader-arbetarna fortsatte jag till Vita Ranunkler, som är också en inredningsbutik i Hjo. Jag mötte ägaren Marie, och vi märkte att vi är väldigt likadana. Vita Ranunkler var också en härlig butik med sina antikmöbler, blommor och smycken. Mycket naturliga material och saker med historia. Vi kikade in i Maries väns showroom också, Lena från SignD, och fikade med henne, vilket var härligt. SignD jobbar med möbler, armaturer och kärl från fiffiga formgivare och designer från olika länder.

Made for Hjo och badhytterna i tavlor, skärbrädor, postrar och små träfigurer

En vilsen Ila i Falköping

På onsdag körde jag till Falköping. Jag var i god tid, så jag körde omkring lite, beundrade de fina landskapen och hittade en vacker kyrka. Eller vacka kyrkor. Det tycks vara många kyrkor i en och samma stad i Sverige. Det var den andra saken jag märkte till skillnad från Finland. Och den tredje var, att det var väldigt rent överallt. Rena busshållplatser, rena vägkanter. Inga skräp, inga "avföringar"... Inga försummade hus eller trädgårdar… Hemligheten måste vara att alla städar hela tiden! Men seriöst - vi borde lära oss detsamma här i Finland.

I Falköping besökte jag först K-design och Kristin i Skolbacken. Vi fikade och kikade in i Kristins växthus, butik och andra byggnader där Kristin säljer allt möjligt till trädgårdar och terrasser, balkonger osv. Jag mötte också Kristins två katter, som var så söta! Kristin visade mig några av sina projekt som inredare (eller inredningsplanerare, som vi kallar i Finland). Jag var så övertygad (och nyfiken) att jag valde att äta lunch i Kurorten hotell & spa, dit Kristin hade planerat spa-avdelningen. Jag körde vilse åtminstone tre gånger innan jag hittade rätt… Ja, jag hade en navigator i bilen, hur så? För något skäl hittade inte navigatorn den rätta gatan, men till sist kom jag till hotellet! Den snälla personalen lät mig kika in i spa-avdelningen. Det var kul att se allt i verkligheten, som Kristin hade berättat om.

En liten glimt av K-designs Katrins arbete

På eftermiddagen körde jag vidare - och vilse igen. Den gatan där Hem till mig -butiken ligger finns inte alls på kartan. Åtminstone inte på mina kartor och min navigator. Lyckligtvis hade jag kört åt rätt håll, och till all lycka finns det ett kafé ganska nära... Gick in och fick hjälp, så lätt är det att klara sig i ett främmande land på ett främmande språk! När jag kom till Hem till mig, tänkte jag att okej, den ser ut som en vanlig gårdsbyggnad, som har bara renoverats och städats med svensk omsorg. Men jag var fel. Helt och hållet. När jag gick in var jag helt förbluffad. Först och främst, byggnaden var jättestor! Butiken finns i tre våningar. Och byggnaden själv var bara för vacker. En gammal gårdsbyggnad, med trägolv, trästock på taket, tegel och allt möjligt autentiskt. (Och om ni inte ännu visste, ÄLSKAR jag allt gammalt. Ju äldre, desto bättre.) Jag var tvungen att gå omkring våningarna åtmistone tre gånger, och jag tror att jag ändå inte märkte alla härligheterna… Ägaren Jenny hade möblerat olika rum och helheter där inne. Och speciellt mycket tyckte jag om alla små detaljer - levande ljus, böcker på nattbordet, vatten i badkaret…

Underbart och otroligt Hem till mig!

Dessa två dagar var så fulla av nya, härliga människor, platser, byggnader, möbler, saker o ting, att det bara snurrade i huvudet. Och vad jag kanske älskade mest var att bara vara i Sverige igen. Jag vet inte varifrån min kärlek kommer, men jag har alltid tyckt om det svenska språket (även om det inte ännu idag är perfekt och jag gör fel - det är lättare att skriva och lyssna, men svårare att prata…), den svenska kulturen, och allt som har någonting med Sverige, svenska eller svenskar att göra.

Bra hjort, Estrid Ericson!

 

Den sista trävillan i en ändlös rad 

av pärlor - vandrarhus Villa Eira

På torsdag hade jag två alternativ. Jag kunde ha åkt tåg till Göteborg och shoppat där, eller så kört till Hjo igen och tagit en titt på utställningar i Kulturkvarteret. Jag valde Hjo. Och jag tror att det var klokt, även om Göteborg hade varit kul - men jag hade en 13-timmars resa framför mig på fredag tillbaka till Finland så kanske det skulle ha varit för hårt. Alltså, jag riktade mot Hjo igen.

Först gick jag runt omkring torget och köpte några souvenirer och presenter åt dem som väntade hemma i Finland. Hade köpt några redan i Hem till mig, och köpte ännu mer i Made for Hjo på eftermiddagen, då jag gick och hälsade på Malin ännu en gång. Men bara små saker som var lätt att bära till Finland. Jesper från Leader hade fixat ett möte för mig i en av de gamla villorna i Stadsparken. Så jag riktade mot Villa Eira, ett 1890-talets hus, som nuförtiden fungerar som vandrarhem. Snälla Lotta tog emot mig, berättade om villans historia och visade alla lediga rum för mig. Villa Eira var väldigt vacker och jag ska absolut stanna där om jag någon gång reser till Hjo igen. Det finns också Estrid Ericsons rum där, och hon var den nästa personen jag "mötte".

Josef Frank har varit 

en viktig del av Svenskt tenn

Efter Villa Eira och en lunch i Bryggan gick jag nämligen till Kulturkvarteret. Där finns många kostnadsfria utställningar. Först tog jag en titt på Hjos historia och besökte utställningarna på första våningen som berättade om Hjos gamla byggnader och sätt att bygga, föregående människor, det stora brandet i 1794... Sedan klättrade jag en trappa upp och besökte utställningen om Estrid Ericson, Svenskt tenn och Josef Frank. De här berömda människorna och den här berömda firman är kända också inom den finska inredningsbranschen. Vilka färger, vilka former, vilka material! Väldigt inspirerande. Och vilken modig person har Estrid varit när hon, en ung KVINNA, har grundat Svenskt tenn på 1920-talet! Utställningen var också en bra repetition om speciellt 1920- och 30-talens stil och inredning. Och det är roligt att märka, att samma mönster, material och färger är trendiga ännu idag!

     

Estrid Ericson - en bra förebild 

för kvinnor överallt i världen

Efter att ha lämnat in hyrbilen och packat färdigt, sov jag den sista natten i Karstorp och på fredag, den 10 maj, åkte jag tillbaka till Finland igen. Resan var väldigt lyckad, tycker jag. Det kanske bästa var att få vara i Sverige - ett land jag alltid har älskat. Att få höra, läsa och prata svenska och möta svenska människor. Alla var så snälla mot mig, glada och hjälpsamma. Och förstås fick jag en massa idéer för mitt eget företag, inspiration, erfarenhet och nya drömmar. Det är också bra att märka, att jag vågar och jag kan! Man får en massa självförtroende.







Ett speciellt tack för Jesper, Emma och Saga (och alla andra) i Leader Östra Skaraborg, Malin i Made for Hjo, Marie i Vita Ranunkler, Lena i SignD, Katrin i K-design, Jenny i Hem till mig (och era mammor och andra som arbetade i era butiker) och Lotta i Villa Eira. Ett stort tack också för Paula och andra här i Leader Liiveri.